alkohol
Alkohol, något som fortsätter att vara ett mysterium för mig som aldrig tycks klarna. Ganska sjukt att vi människor gjort det till en sådan självklar sak, för så fort det ska firas eller bara göra något speciellt blir det till att ta till alkohol. Visst, jag tackar inte nej till en flaska cider/öl en mysig fredagskväll. Jag kan hänga på kompisarna ut och dansa natten lång, även fast man tar till de där flaskorna av gift som förändrar ens personlighet. Varför? Jag har inget svar. Tycker på något vis att det bara är så hemskt, hur det kan gå överstyr och bara liksom förstöra ens liv. Jag gillar inte att helg betyder fest och inte mys, inte heller att ut betyder fylla och inte minnesvärda nyktra kvällar. Jag blir automatiskt irriterad när pojkvännen planerar utgång, jag vill inte bli det men det bara blir så. Kan inte styra över det. Samma sak när jag ser någon instabild med smilande varelser sittandes kring ett bord fullt med spritflaskor, kan inte syra över blixten av irritation som flammar upp inom mig. Ja jag vet, jag har också och är ibland den där smilande varelsen, även fast något någonstans inom mig säger att det är ren bullshit. Det kanske är något fel på mig, vad vet jag. Men att gå på stråket (något som pågår just nu i min lilla stad) med min älskade mamma och njuta av ett glas vin lockar mer än att hänga på alla jämnåriga några timmar senare. Jag antar att jag helt enkelt är less på hur alkohol överkonsumeras.