De två senaste dagarna har vi samlat in en massa mil på längdskidorna. I måndags testade jag och mamma den såkallade solskensturen, det var helt underbart med strålande sol och magiskt landskap. Ni förstår inte hur fint det är här hemma. Igår tänkte vi testa på en annan tur, så vi improviserade lite och hade ingen aning om hur långt det egentligen var. (ni ser ju mammas lappar som vi skulle försöka hitta med) Men vi satte på oss skidorna och begav oss, lillebror hängde också på. När vi hade åkt ungefär halva sträckan började det bli tomt på andra människor, det fanns heller inga skidspår längre utan bara ledkryss att följa. Det kändes som vi bara kämpade på i uppförsbackar och aldrig tog oss någon vart, ett tag där hade vi ingen aning om vart vi var eller vart vi skulle ta vägen. Ett gäng fikapauser, vurpor och skrattanfall hann vi med och efter 6 och en halv timme var vi tillbaka till bilen igen. "Aldrig mer längd", men jag tror nog vi kommer bege oss ut igen, bara kanske inte just den rundan... Haha det blev i alla fall en upplevelse och bra träning för psyket!!